djurfix.blogg.se

Försöker lära hundarna att dutta nosen mot tummen, och sedan hade jag tänkt försöka med dom andra fingrarna också. Dalmatinern börjar hänga med på noterna och siktar in sig mot tummen, och skräpern (eller schäfern, om man så vill) klarar vissa av gångerna jättebra medan nästa gång så tycker hon att vilket finger som helst går bra.

 

Det är jättetydlig skillnad på hundarna! Dalmatinern är så lockad av godiset att hon försöker om och om igen tills hon lyckas slumpa in vad hon ska göra och försöker därefter komma på vad det var som gav godisen. Det blir lätt att hon tror att klicket kommer för hela serien av beteendena hon visat, det vill säga sitt-pip-lyft tassen-titta i taket-dutta (okej, hon slickar) på tummen. Så då gör hon samma sak om och om igen, i exakt samma ordning, medan jag för mitt liv försöker komma på något sätt att bryta beteendeserien och få henne att förstå att det bara är "slicka på tummen-delen" jag vill ha. :P

 

Skräpern däremot vill ha klicket på en gång, och när jag väntar att hon ska dutta på tummen istället för ringfingret, pekfingret eller handflatan blir hon less och går därifrån och vill helst inte komma tillbaka och träna om hon inte blir krusad tillräckligt först.

 

Läste ett citat på canis.se av Morgan Spector: "Ett fel är en olycka. Två fel är en trend. Tre fel är en livsstil." Jag måste hitta något sätt att få schäfern mer motiverad till just träningen och inte bara till en aktivitet i sig. Jag tror att det blir för många fel i rad för henne, vilket gör att hon tappar lusten att träna. Jag har ett gäng olika leksaker, godissorter och så, men det är inte någon av dom som är tillräckligt värdefull att arbeta för! Tidigare hade vi ett Simba-gosedjur från Donken som var guld och gröna skogar upphöjt till tusen, men den försvann i spårskogen en dag. Måste försöka hitta något annat som är lika bra! Veckans projekt är att gå igenom ryggsäcken med alla leksaker och se om vi hittar igen en bortglömd favorit.